Smedslätten

I Smedslätten ligger de vackra 20-talsvillorna i lugna villakvarter med natursköna omgivningar utefter Mälaren och 12:ans spårvagnslinje. Det är lätt att förstå varför Smedslätten är ett av Stockholms allra populäraste villaområden. Området har verkligen en unik charm och trivsam lugn atmosfär. I närområdet finns flera torg med trevliga butiker, caféer och restauranger, samt ett flertal bra förskolor och skolor. Spårvagn finns i området och ansluter i Alvik till tunnelbana, bussar och tvärbana. Här finns också fina promenadstråk utmed vattnet, Solviksbadet med elljusspår och utegym, tennishall och Bergviksvarvet med båthamn.

Nedan kort historik sammanfattad utifrån litteratur utgiven av Bromma Hembygdsförening.

På 1700-talet fanns de två torpen Övre Smedslätten, som hörde till Åkeshof och låg där tennis banorna nu ligger, och Nedre Smedslätten som hörde till Ulvsunda och låg där Smedslättens gård i dag ligger.

1809 köptes Nedre Smedslätten av änkefru Anna M Lundberg och upphörde därmed att vara torp, och kallas så småningom säteri. 1818 arrenderade fru Lundberg även Övre Smedslätten.

I mitten av 1800-talet köptes Smedslättens gård och omgivande mark av brukspatronessan Hedvig Charlotta Sunnerdahl för att användas som sommarbostad. Gården var genom arv i familjen Sunnerdahls ägo till 1930-talet. Det är därför området kring gården i dag kallas Sunnerdahlska området. En stor del av Smedslättens mark såldes 1922 till Stockholms Stad,och kvar i familjen Sunnerdahls ägo var bara gården med närmast omgivande mark mellan Alviksvägen och Mälaren.

Norra delen av Smedslätten började bebyggas under 1920-talet. 1923 förlängdes 12:ans spår till Smedslätten, och därmed kunde exploateringen sättas igång.

Stadsdelen bildades 1926, och har varit oförändrad till gränserna sedan dess (med undantag av att Borgberget tillhörde Smedslätten till 1950). Tomter uppläts bl.a. till en enskild förening av stadens tjänstemän för att de skulle bygga standardiserade och monteringsfärdiga hus i den kuperade terrängen med slingrande gator och oregelbundna kvartersbildningar.

Smedslättens gräns i dag går från Mälaren, söder om Borgberget och Äppelviksskolan, längs Alviksvägen till Linnéastigen, Dryadbacken, Klöverknuten, Nyängsvägen till Nyängsparken, över Asbjörnsens väg
och Bergviksvägen, genom Storskogen i rak linje över Alviksvägen och Ålstensskogen tillbaka till Mälaren. Södra delen av Smedslätten, ungefär vid Solvik, är Brommas sydligaste udde.

Stadsdelscentrum är Smedslättstorget, som från början var ett affärstorg men som på senare tid blivit ett kontors- och bostadstorg. Omkring 1940 fanns det 29 butiker runt torget, i dag finns det ingen. Efter den sista ”Sunnerdahlarens” död 1935, sålde sterbhuset en del av den kvarvarande marken till ett par privata byggmästare som började bygga hyreshus och radhus vid Snövitsvägen och Havsfruvägen.

På 1950-talet köpte byggmästare L E Lundberg, Norrköping, själva Smedslättens gård med omgivande park. Efter lång planering bebyggdes 1962-64 det Sunnerdahlska området med 83 radhus och ett antal hyreshus. I samband med bebyggelsen restaurerades Smedslättens gård, som under många år fått förfalla.

Solviksbadet var det första mer ordnade gemen-samhetsbadet i Stockholm. Det öppnade i mindre skala 1925, men utvidgades 1930. Det kostade då 10 öre att komma in på det staketomgärdade ororådet. Badet var mycket uppskattat och en vacker och varm sommardag kunde mer än 6000 personer besöka badet, och man fick sätta in extravagnar på 12:an. Mellan 1953 och 1985 var Solvik avstängt som strandbad på grund av vattenförorening. 1985 hade vattnet förbättrats så att man åter kunde tillåta strandbad, och är i dag välbesökt