Alvik

I Alvik, området mellan Tranebergsbron och Äppelviken, bor du mycket centralt i trivsamma kvarter med närhet dels till city och dels till natursköna promenadstråk utmed Mälaren. Här är det också nära till några av Stockholms vackraste villaområden. Vid Tranebergsparken finns plaskdamm och lekplats för de minsta och en skateboardramp för de lite större. Vid Alviks Torg och Alviks strand, finns gott om butiker och populära restauranger och serveringar. Här finns även gott om fritidsaktiviteter, med flera gym och tennisklubben SALK. I närliggande Bromma Blocks galleria har du ytterligare ett stort utbud av butiker och restauranger.

Kommunikation

Alvik är knutpunkt för kommunikation. Här finns T-banans gröna linje som tar dig snabbt till Stockholms city. Anslutning till Nockebybanan samt Tvärbanan som tar dig till Solna, Essingeöarna, Gröndal, Liljeholmen, Globen samt Sickla. Även ett flertal busslinjer utgår från Alviks Torg, bl.a. linje 110 mot Bromma, 112 mot Spånga, 114 genom Minneberg/Traneberg samt 124 mot Abrahamsberg. Med cykel tar du dig enkelt och smidigt i de flesta riktningar genom utmärkta cykel- och promenadvägar. Från Alvik har man även Bromma flygplats inom nära avstånd.

Historia

Alvik har fått sitt namn efter torpet Ahlwijken. I 1720 års jordebok upptas torpet Ahlwijken för första gången som frälsetorp på ett 1/4 mantal under Ulvsunda. Det låg strax nordväst om där T-banestationen Alvik ligger idag. 1789 har torpet Ahlwijken flyttat till den plats för den senare byggda gården, och tydligen hade det torpet vid det gamla läget blivit en krog. En gård med namnet Alvik friköptes 1820 och fick säteristatus i likhet med modergården Ulvsunda.

På en ås, där nuvarande Alviksvägen 11–13 ligger, byggdes en envånings mangårdsbyggnad med sadeltak och två flyglar. 1811 hade mangården två våningar, mansardtak och vindskupor. Vid gårdsplanen fanns två mindre hus. Gården Alvik friköptes 1820 och fick säteristatus i likhet med modergården Ulvsunda. Enligt jordeboken från 1819 utgöres detta säteri af de Ulfsunda säteri fordom tillhörande lägenheterna Ahlwiken, Asplund och Vidängen. Alviks gårds huvudbyggnad revs 1923 och av gården finns nu endast Alviks rättarbostad kvar. Alviks rättarbostad byggdes i början av 1800-talet som en parstuga. Då var det drängstuga och sedermera blev det spannmålsbod eller visthusbod, en byggnad avsedd för förvaring av matvaror År 1865 byggdes den gamla spannmålsboden om och år 1885 ändrades funktionen till rättarbostad. Huset används idag för olika konstnärs- och hantverksaktiviteter.

Alviks och Äppelvikens gårdar köptes 1864 av Lars Montén (1785–1872), som byggde en stearinfabrik vid Mälarstranden. 1867 såldes frälselägenheten Widängen, norr om dagens Drottningholmsvägen och det området var i början av 1900-talet en handelsträdgård. De båda huvudgårdarna ärvdes 1872 av Lars Monténs båda systersonsöner, kusinerna Carl Bergstedt och Eric Bergstedt. Carl Bergstedt använde under lång tid Alviks mangårdsbyggnad som sommarnöje. Han lät bygga nya ekonomibyggnader, stallar och ladugård på tomterna. Efter stadens köp 1908 användes mangården av Bromma församling som komministerbostad och pastorsexpedition till 1914.

Stearinfabriken vid Alviks strand anlades 1864 där ett stort industrikomplex växte fram. Senare tillverkade man även tvål och såpa i fabriken. År 1920 gick Monténs fabrik samman med Barnängens Tekniska Fabrik där sedan hela verksamheten 1929 flyttade till en nybyggd fabrik här. Vita villan, alldeles vid Mälarstranden, byggdes då om till huvudkontor och är nu den historiska kärnan i det nya kontorsområdet i Alvik tillsammans med den tegelröda fabriksbyggnaden från 1918.

År 1881 anlades av Firma Lars Montén ganska nära den nuvarande idrottshallen SALK-hallen ett tunnbinderi, som fram till 1936 tillverkade laggkärl för tvål- och såpafabrikens produkter, men även smördrittlar och snuskaggar. År 1963 byggdes tunnbinderiets lokaler om för att hysa Shantungskolan. Huset revs 1978.
År 1908 köpte Stockholms stad Äppelvikens gård och större delen av Alviks gård, som då ägdes av handelsbolaget Lars Montén mot en köpesumma av 1 270 000 kronor. Undantagna vid köpet var fabrikstomten vid stranden och mangårdsbyggnaden. Mangårdsbyggnaden överläts till Bromma församling. Området norr om Drottningholmsvägen ingick inte heller i markköpet.

I samband med markköpet 1908 gjordes ett första förslag till stadsplan för Alvik. August Emanuel Påhlman (1880-1937), som var stadsplaneingenjör vid Stockholms stads lantegendomsnämnd 1908–1913 och stadsingenjör i Stockholm 1914–1932, ritade ett första förslag till stadsplan. Den stadsplanen innehöll två breda trafikleder. Dessa var nuvarande Gustavslundsvägen och Alviksvägen. Alviksvägen drogs ungefär som den gamla landsvägen mellan Alviks och Smedslättens gård. En järnväg mot Nockeby var markerad med ett något annorlunda läge än den nuvarande 12:ans spårväg. Utmed båda huvudvägarna föreslogs sammanbyggda trevåningshus. Området i övrigt var avsett för villor med trädgårdar. På den branta sluttningen mot Mälarens sjö i söder planerades ett parkområde, den nuvarande Mälarparken, öster om Runda Vägen.

Förslaget till stadsplan kom att ändras flera gånger, men påminner mycket om den gällande stadsplanen, som fastställdes 1922 av Thure Bergentz och Per-Olof Hallman. Planen skiljer sig från de tidigare förslagen genom att den tillåter fyravåningshus utmed de två huvudvägarna.

Stockholms stad köpte fastigheten norr om Drottningholmsvägen. Alviks nödbostäder låg under åren 1917-1944 på samma plats där sedan spårvagnshallarna, Brommadepån, byggdes. I mitten av 1930-talet revs de första husen för att ge plats åt den breddade Drottningholmsvägen och blivande Alviksplan. I början av 1940-talet försvann de flesta husen då SL:s vagnhall byggdes (nuvarande Brommadepån). Sista byggnaden revs 1944. Närmast Alviksplan fanns några hus kvar en bit in på 1950-talet. Området planlades under 1930- och 1940-talen.

När Tranebergsbron blev färdig 1934 började man planera för ombyggnad av Alvik-området. Pontonbron över Tranebergssund stod klar 1914 och spårvägsförbindelse till staden fanns från 1917. De äldsta husen i Alvik är från omkring 1914. Huset som är ett affärshuset ligger på Alviksvägen 25. Under senare delen av 1910-talet fram till mitten av 1920-taletuppfördes ett villaområde ovanför Alviks dåvarande industriområde, vid gränsen till Äppelviken. I Alvik och Äppelviken gjordes tomterna större än i stadens tidigare egnahemsområden. Flera av de individuellt utformade villorna är ritade av Edvin Engström, som var arkitekt vid Fastighetskontoret, Stockholms stad.

Under 1920-talet byggdes flerfamiljshus utmed huvudgatorna. Edvin Engström ritade även en del av den stadsmässiga bebyggelsen i tre eller fyra våningar med butikslokaler i bottenvåningen som på 1920-talet uppfördes vid Alviksvägen. Butikerna i bottenvåningen skulle fungera som affärscentrum i den nya förorten. Husen är putsade och utformade i den klassicistiska form som var rådande. Bromma-Teatern, där nu Alviks måleri inryms, vid Alviksplan byggdes 1921.
Alviks skola är utbyggd i etapper från 1882. Den dominerande byggnaden är från 1925 ritad av Georg A. Nilsson. I öster tillfogades 1939 en ny del.

Tranebergsbron blev färdig 1934. Stockholms Allmänna Lawntennis Klubb (SALK) lät 1936 bygga en stor tennishall vid Gustavslundsvägen; SALK-hallen som blev färdig 1937. Alviks kommunalhus invigdes 1941. Den nya spårvagnshallen, Brommadepån, stod färdig 1944. På 1930- och 1940-talen planlades och bebyggdes ’’Alviksberget’’ ovanför industriområdet. Husen är 3-4 våningar höga lamellhus och flera av dem innehåller äldrebostäder.

Vid Runda vägen 18-23 uppfördes ett smalhus med pensionärsbostäder, Brommahemmet, Alvik. Huset, som byggdes 1935 av arkitekt Birger Borgström. Under 1940-talet byggdes ytterligare sju stycken tre- och fyravåningshus för äldreboende här uppe. Mest känd är Elfvinggården på Lyckovägen 9 i Äppelviken (inom stadsdelen Alviks område), som uppfördes 1940 för mindre bemedlade kvinnor. Elfvinggårdens gula tegelhus består av nio hus och ritades av Backström & Reinius Arkitekter AB.

Spårvagnshallarna vid Brommadepån började byggas 1942 och samtidigt revs en del gamla nödbostäderna. Det var en 130 x 60 m stor spårvagnshall med betongkonstruktion. Skötselhall och kontorsbyggnad stod också klara 1944 då den nya spårvägen Ängbybanan invigdes mellan Alvik och Islandstorget. Samma bana är tunnelbana sedan 1952 då Alviks tunnelbanestation invigdes.
Väster om tunnelbanan byggdes 1961 höghuset, som först rymde bostäder för KFUM, men nu är hotell. Samma arkitekt ritade också Västerleds församlingshus och Sankt Ansgars kyrka, som invigdes 1963.