Ålsten

Ålsten är en mycket populär del i trädgårdsstaden som domineras av villor uppförda på 20- och 30-talet. Mitt i området ligger Ålstens torg som är ett trivsamt levande hjärta där förutom en förstklassig livsmedelsaffär har ett hänförande utbud av charmiga småbutiker som ligger vägg i vägg såsom köttbutik, fiskaffär, restaurang/delikatessbutik, glassbar, heminredning, klädbutiker m fl. En lugn harmonisk atmosfär av lite småstadskaraktär råder i området. Områdets strandlinje utmed Mälaren är lång och är ett trivsamt område uppskattat för sin grönska med fina promenadstråk och närhet till båt- och badliv. Här finns flertalet bra förskolor och skolor. Spårvagn finns i området och ansluter i Alvik till tunnelbana, bussar och tvärbana.

Nedan kort historik sammanfattad utifrån litteratur utgiven av Bromma Hembygdsförening.

Ålsten, tidigare Asunda, nämns första gången 1339. Namnbyte till Ålsten skedde i början av 1500-talet.

Gustav Vasa lät bygga en kungsgård på ålstensklippan. Åke Axelsson Natt och Dag köpte Ålstens gård 1624. Han lät senare uppföra Åkeshofs slott och Ålsten lydde sedan under Åkeshof.

År 1893 köpte ingenjör Pehr Bergstedt gården. Gården såldes 1905 till Stockholms stad, med rätt för Bergstedt att arrendera sommarvillan. Av de hus som ingick i Ålstens gård finns i dag tre stycken kvar, alla som privatbostäder. Själva gårds-huset vilar på grunden från Gustav Vasas tid och finns på Brantstigen. Vidare finns Östra flygeln och Trädgårdsmästarbostaden kvar.

På höjden vid gårdsbyggnaden fanns en väderkvarn, som revs 1892. Ovanför Ålstensbryggan fanns Sjövillan som revs 1974. På grundplattan till flaggstången vid sjövillan kan man alltjämt läsa ”Lönnbom 1910”.

Vid Ålstenen fanns ett båtsmanstorp vilket revs 1924. Huvudnäringen vid gården har varit jordbruk med binäringar. Här har funnits smedja, handelsträdgård, bränneri och tegelbruk.

Tomter i Ålsten uppläts i början av 1920-talet med tomträtt. 1924 förlängdes spårvagnslinje tolv till Ålstens gårds hållplats, som var ändhållplats till 1926, då linjen förlängdes.

Funkisradhusen (”Per Albin-radhusen”) utefter Ålstensgatan blev klara 1933. I början av 1940-talet bebyggdes den sista delen, norr om Brötvägen, med tjänste-mannavillor.

Radhusen utefter Ålstensgatan ritades av arkitekt Paul Hedqvist och byggdes av byggmästare Olle Engkvist. De 94 radhusen byggdes i en enkel funktionalistisk stil for att ge ”vanliga människor hyggliga bostäder med ordentliga utrymmen utan onödig lyx och till hyggligt pris”. Kontantinsatsen var 3000 kronor. Radhusens anseende förbättrades av att statsminister Per-Albin Hansson bodde i ett (något avvikande) av husen.

Ålstens stadsdelsgräns går i dag från Mälaren genom Ålstensskogen, Storskogen och Nyängsparken, vidare i parkstråket söder om Västerled till Sångarlunden, vidare utefter Djupdalsvägen till Grönviksskälet och till stranden väster om Ålstens båtvarv.

Som stadsdelscentrum betraktas den övre delen av Ålstensgatan, tidigare kallat Ålstenstorg. Ett flertal butiker finns alltjämt kvar men såväl post- som bankkontor är nedlagda. Tidigare fanns det även ett antal butiker vid Ålstens gårds hållplats.

Ålstensskolan, i norra änden av Ålstensgatan, hette från början Ålstens folkskola. Arkitekten hette Ture Ryberg och skolan invigdes till höstterminen 1929. Skolan renoverades 1950 och ombyggnad av gymnastiksal skedde 1977. Stadsbiblioteket hade lokaler i skolan från 1929 till 1933, då lokalerna behövdes för sexårs-verksamheten. Under en lucka i golvet till bibliotekslokalerna finns en så kallad jättegryta. Den bildades under senistiden då smältvatten med hjälp av en sten nött fram en gryta. Grytans diameter är cirka 75 cm och i dess mitt
finns en klotrund sten cirka 30 cm i diameter.

Ålstenen, även kallad Ålstensgrytet, är ett stort flyttblock öster om Ålstenshamnen. Det är ett 9 m högt gnejsblock med ett kors på toppen, ditsatt av Arla Coldinu orden år 1793.